Återigen underskattas ungdomars intelligens och mognad

mars 26, 2011 § Lämna en kommentar

Under veckan har det kommit väldigt intressant statistik om de nya yrkeslinjerna. DN har gjort en undersökning som visar att i storstadskommunerna så har antalet sökande till yrkeslinjer på gymnasiet minskat med i snitt nästan 10%. Detta var en en vändning och som väldigt få nog hade förutspått och inget som behandlades när debatten gick.

Diskussionen hade förenklat två sidor. De på ena sidan som ansåg att alla behöver inte en högskoleutbildning och det är viktigare att skoltrötta ungdomar läser en yrkeslinje där de slipper många teoretiska ämnen och i varje fall får en yrkesutbildning än att de inte ens tar sig igenom gymnasiet. Den andra sidan ansåg att det inte als var bra att ungdomar kunde gå igenom gymnasiet utan att få högskolebehörighet, man är inte mogen att ta ett sådant beslut när man är femton, så man ska inte erbjuda de någon smitväg förbi.

Ingen var det som ens tänkte tanken att ungdomar faktiskt skulle välja bort yrkeslinjerna just för att de inte innehöll de teoretiska ämnena utan istället skulle gå högskoleförberedande, trots att de i den gamla gymnasieskolan skulle valt en yrkeslinje. Något som troligen kommer leda till att Björklunds reform får totalt motsatt effekt än vad som var tanken. Färre kommer att välja att yrekeslinjer och fler kommer säkert att hoppa av gymnasiet, både för att elever som egentligen inte borde kommer att gå högskoleförberedande men också för att de som går yrkeslinjer inte har lika mycket på att vinna på att gå färdigt utbildningen, den ger ju ändå inte högskolebehörighet.

Fast det verkligt intressanta här är inte att Björklund återigen har gjort ett dåligt jobb som utbildningsminister, därom finns det nog få som fortfarande tvivlar. Det intressanta är att hela förslaget bevisligen har drivits igenom utan att man har lyssnat på ungdomar, utan att sätta sig in i deras situation och tanken har hela tiden varit att ”lura” eleverna att ta bra val trots att de är kortsiktiga och omogna. Det straffar sig alltid att underskatta ungdomars intelligens och mognad, tyvärr är det återigen de som får betala priset.

Annonser

Okunskap och ondska

november 16, 2010 § 1 kommentar

Det finns inte goda och onda människor. KompisDet finns inte en gen som slår an hos vissa som gör dem till destruktiva hemska varelser som önskar alla andra det värsta medan andra föds med en genuppsättning som gör dem gulliga, givmilda och kärleksfulla. Alla människor är människor, punkt. Det finns ingen grundläggande skillnad mellan en vanlig Svensson, moder Teresa, en småkriminell droglangare, en politiker, en kvinnomisshandlare, en terrorist eller en afrikansk krigsherre som bygger upp sin armé på barnsoldater. Alla är vi människor och det som avgör våra handlingar är en kombination mellan våra drifter, våra omständigheter men framförallt på vilket sätt vi ser världen. Inte om vi är goda eller onda, gudaktiga eller ogudaktiga, snälla eller dumma, moraliska eller omoraliska.

Ta exempelvis Sverigedemokraterna. Vid en första anblick är det lätt att reagera känslomässigt och tro att de är just onda, eller åtminstone lite äckliga. Men låt oss gräva djupare. Om det vore som så att invandrarna faktiskt levde på våra bidrag och tog våra jobb. Att invandrarna på grund av deras underlägsna kultur stod för en klar majoritet av alla brott samt att de höll på att islamifiera hela Sverige. Då vore inte Sverigedemokraternas politik särskilt konstig. Problemet med Sverigedemokraterna är inte att de är onda eller omoraliska, problemet är att de har grovt felaktig världsbild.

Alla vi andra som gillar invandring lever med en världsbild där ökad invandring i princip är ett krav för Sveriges långsiktiga överlevnad, att det är invandrares socioekonomiska bakgrund som ligger till grunden för den något högre brottsstatistiken. Vi vet också att med en välfungerande och humanare integrations- och flyktingpolitik så kan man motverka många av de problem som kan uppstå. För oss ter sig Sverigedemokraterna som det värsta svensk politik någonsin producerat. Men skillnaden mellan oss och Sverigedemokrater är i princip enkom världsbilden. Varför är deras stöd så stort i lågutbildade samhällsgrupper månntro?

Det finns även en annan aspekt på mänskligt beteende som kan ge upphov till så kallad ondska. Människor utgår alltid från sig själv, sina egna drifter och sin egen situation när de handlar. Utan att falla in i en infekterad diskussion om egoism vs. altruism kan det i varje fall konstateras att människor tenderar att värdera sina egna känslor högre än andras. Trots att många människor har en mycket högre material standard än behövligt förekommer fortfarande till dags dato svält i en enormt stor utsträckning, det är något som man skulle kunna kalla ondska. Här är det lätt att ge upp hoppet och säga att mänskligheten är så pass dålig att vi aldrig kommer att få ett välfungerande samhälle när människor är sådana egoister. Det stämmer inte.

Först och främst är människan en social varelse, vi lever och agerar i princip alltid utifrån någon form av flock. Vi strävar alltid efter uppskattning och bekräftelse från andra människor och mår bra när andra människor mår bra. Roten till i princip allt ekonomiskt välstånd är samarbete. Världen är nämligen INTE ett nollsummespel, dvs både du och jag kan få det bättre samtidigt, vi behöver inte ta från varandra för att få mer. Med den här kunskapen märkers snart att det är fullt möjligt att konstruera ett samhälle där alla människor i jakten på att förbättra sin egen situation kommer att samarbeta och alla kan få det bättre. Det som då krävs är bara en välfungerande samhällsstruktur. Vill man förhindra brottslighet eller rasism är utbildning och möjligheter även för svagare grupper det centrala och man måste alltid akta sig för all form av utslagning, annars försätter man människor i en situation där att ta från andra ses som lösningen.

Nästan varje problem relaterat till människor kan spåras tillbaks till två faktorer. Hur uppfattar den här individen världen/situationen och hur ser omständigheterna runtomkring ut. Problemet ligger antingen i att personen har en felaktig bild av världen eller att omständigheterna runt omkring uppmuntrar till ett visst beteende. Men det är alltid i någon av de här två kategorierna problemet ligger, aldrig i att människan i sig skulle vara ond eller god, moralisk eller omoralisk. Och framförallt så är problemen i princip alltid lösliga, bara man förstår de på riktigt.

Strävan efter perfektion

november 11, 2010 § 2 kommentarer

Ett ständigt återkommande problem när människorI'll eat your soul försöker uppnå något är att de definierar ett mål och inte en riktning. Allt för ofta stirrar sig människor blint på att försöka uppnå målet och bedömer alla beslut efter hur bra de fungerar för att uppnå det. De värderar därmed inte saker som gör situationen bättre utan att ta den närmare perfektion.

Det tydligast exemplet är olika former av nolltolerans. I Sverige slår sig ministrarna för bröstet för våran nolltolerans mot narkotika. Istället för att lägga resurser på att hjälpa folk med missbruksproblem och sakligt informera om drogers effekter har nolltoleransen inneburit en totalt onyanserade kampanjer mot droger så som Knark är bajs. Samtidigt har människor med missbruksproblem jagas av polis och låsts in snarare än erbjuds behandling för något som är ett medicinskt och inte juridiskt problem.

Ett annat exempel är frågan om sprutbytesprogram. Personer, ofta KD-kärringar, med en fix uppfattning om hur människor ska leva sina liv och som inte accepterar imperfektioner i samhället är självklart emot dessa eftersom man då accepterar att det faktiskt finns och i framtiden kommer att finnas människor med missbruksproblem. De som däremot har övergett den trångsynta tanken på ett perfekt samhälle ser istället enskilda individers behov och att sprutbyte skulle kunna bespara många människor mycket lidande.

En vettig politiker erkänner att missbruk, psykisk ohälsa och kriminalitet troligtvis alltid kommer att finnas. Istället bör politiker utifrån rådande situation skapa möjligheter för människor som har det svårt att få det bättre och förhindra att fler individer hamnar i samma problem.

Av den anledningen innehåller Ung Liberals verksamhetsbeskrivning stycket:

Vi tar avstånd från idén om en utopi. Människan kommer alltid att förändra det samhälle hon lever i och något så statiskt så som en utopi kommer aldrig att kunna uppstå. Vår politik bygger på kunskapen om att perfektion aldrig kan uppnås och inte är värd att sträva efter. Istället syftar vår politik till att i möjligaste mån påverka samhället i en så positiv riktning som möjligt.

Politik handlar inte om att vilja, det handlar om att göre det bästa av situationen. Världen kommer aldrig att bli perfekt, men den kan alltid bli bättre.

Ungdomar är människor.

oktober 11, 2010 § 3 kommentarer

Vi är av uppfattningen att människor beter sig nyttomaximerande. Givet den situation en människa befinner sig i och den förståelse hon har av världen kommer hon alltid att ta det beslut hon tror bäst tillfredsställer sina behov. Detta gäller allt från att köpa det billigaste mjölkpaketet till val av utbildning eller lägga sig när det är dags. Detta är en av hörnstenarna inom liberalismen och även om uppfattningen knappast delas av alla så har den slagit igenom på många områden. Valet av både mjölkpaket, högskoleutbildning och sömntider lämnas i tämligen stor utsträckning till individen i fråga och man litar där på att ett bra beslut tas.

När det kommer till barn och ungdomar däremot verkar en majoritet vara av åsikten att barn endast genom tvång kan tänkas agera för sitt eget bästa. Oavsett om det gäller utbildning, vilka kläder man behöver ha på sig för att inte frysa eller användandet av cykelhjälm.

Att barn och ungdomar inte alltid handlar i enighet med sitt eget bästa är faktiskt något som i viss mån stämmer, de flesta skulle hålla med om att barn ofta tar mer eller mindre dåliga beslut så som att springa med saxar, stoppa saker i munnen, äta godis innan maten eller spela dator i stället för att plugga eller vara med kompisar.Det är därmed en adekvat fråga att ställa sig frågan varför, att barn av naturen tar dåliga beslut ter sig tämligen orimligt.

Det finns en stor skillnad mellan en 45-åring och en 13-åring. 45-åringen har 45 års livserfarenhet medan 13-åringen bara har 13. För att kunna ta ett bra beslut krävs inte bara att man är intresserad av sitt eget bästa, utan att man även har förstå för konsekvenserna av ett givet val. Det är här varför barns val ofta ter sig dåliga.

Om någon inte har fått vara upp på kvällen och sedan fått ta konsekvenserna av det kommer personen inte att kunna göra ett väl avvägt val. Att komma till rätta med problemet är en helt och hållet pedagogisk fråga och vi borde behandla barn på det sätt som leder till att de på snabbast sätt vinner den erfarenhet som krävs för att kunna ta bra beslut, så är dock inte fallet.

Vi är båda aktiva som scoutledare och har där ifrån många erfarenheter i ämnet. Den första övernattningen vi hade med våra scouter bestämde vi att de själva skulle få bestämma när de skulle sova. Vi var väldigt tydliga med vad som skulle hända nästa dag gällande städning, hemfärd etc. Det blev katastrof. Nästan alla var uppe hela natten och var helt döda nästa morgon. Vi stod dock fast vid vad vi sagt tidigare och scouterna fick diska och städa. Nästa övernattning stod vi inför samma val. Vi bestämde då för att köra på samma linje. Vi klargjorde vilka krav vi ställde och lämnade åter beslutet åt scouterna. Den övernattningen och alla efterföljande har fungerat exemplariskt. Självfallet är scouterna ibland uppe länge och är trötta nästa dag, men då beror det väl avvägda val som de enkelt kan motiver för oss.

Erfarenheter och förståelse nås alltså bäst genom att få uppleva resultatet av sitt eget handlande. Detta bör självklart ske med stöd av vuxna som finns där för att stötta och dela med sig av sina erfarenheter. Att ta besluten åt människor och sedan försöka styra dem med hjälp av tvång och tydliga regler kommer att leda till att de fråntas möjligheterna till att tillägna sig mycket av den viktiga förståelsen av världen som de saknar.  Tvång och regler är en mycket kortsiktig lösning på problem och bör endast användas där konsekvenserna av ett dåligt val överstiger vad som kan ses som rimligt, t.ex. allvarliga skador eller djupa ekonomiska konsekvenser.

Istället för att bli bäst på att ta hand om sig och tillfredsställa sina behov genom bra beslut lär sig barn i rådande samhällsordning att det riktiga problemet är de vuxna. I sin strävan efter frihet blir barn istället bra på att ljuga, manipulera och smita.

Allt detta kan sammanfattas i:

Underskatta aldrig ett barns intelligens, men överskatta aldrig dess omdöme.

Omdöme kommer från erfarenheter och erfarenheter kommer från att få välja själv. Liberalism gäller inte bara vuxna, det gäller även barn. Det är lätt att missa att förståelse och kunskap är fundament i ett liberalt samhälle, och vikten av att uppväxten tillgodoser det behovet hos barn och ungdomar är lätt att missa och får aldrig glömmas bort.

Av Gustav, ( innan vi upptäckte att vi kunde ha två användare på samma blogg).

Kriminella är människor

oktober 10, 2010 § 2 kommentarer

Ett samhälle bör i grunden byggas på att alla människor är lika mycket värda. Eller snarare att alla människors lycka är lika mycket värd. Med det menas just alla. Oberoende kön, ålder, sexualitet, åsikt, religion och tidigare handlingar är personens lycka lika mycket värd. Det enda tillfället en person eller stat kan rättfärdiga att på något sätt kan ta ifrån någon lycka är om det skapar/räddar mer lycka någon annan stans.

Detta bör också vara grunden för vår kriminalpolitik. I praktiken innebär det att kriminalvårdens primära mål ska vara rehabilitering. Att genom olika inskränkningar i en persons frihet långsiktigt orsaka att personen orsakar mindre lidande i samhället. Alltså hindra personen i fråga att be gå fler brott.

I vissa fall kan personer bedömas utgöra en sådan fara och vara så förstörda att de inte är prioriterat att rehabilitera dem (detta ska bedömas efter misslyckade rehabiliteringsförsök, inte direkt vid fällande dom). I sådant fall bör staten jobba för att skapa en så trivsam och fri miljö för den dömde som möjligt. Hur mycket pengar som ska läggas på att fångar ska ha det bra ska helt avgöras genom principen att staten ska lägga sina pengar där de gör mest nytta vilket på grund av den avtagande marginalnyttan av pengar kommer fördela pengarna över samhällets alla områden.

Att prata om att straffet ska stå i proportion till brottets skada eller att hävda rättvisa som ledstjärna i kriminalpolitiken är inget annat än att hävda att dessa är egenvärden som prioriteras högre än lyckliga individer.

Många pratar även om vikten upprättelse för offer och anhöriga i samband med en rättsprocess. Visserligen går det inte att bortse från det faktum upprättelse är viktigt för offer och anhöriga för att kunna gå vidare. Dock är vad som är upprättelse direkt styrt av normer. Jag har personliga erfarenheter i frågan då min lillebror var vän till Therese Johansson som blev mördad i det som kallas för sturebymordet.

När den fällande domen för de skyldiga blev ett år och åtta månader upplevde jag personligen hur min lillebror med vänner kände sig både kränkta och bortglömda av samhället.

Deras känslor var riktiga, dock berodde de inte på att de upplevde tiden i sig som kort, utan kortare. Kortare än vad personer brukar få. De visste att de skyldiga teoretiskt skulle kunna dömas till åtta år och kände sig därför bortglömda och kränkta då de upplevde att Therese inte räknades lika mycket som andra människor. På samma sätt har jag hört hur anhöriga i USA har känt sig kränkta då en brottsling inte fått dödsstraff, något väldigt få i Sverige skulle uppleva då det inte är en möjlig brottspåföljd här.

Vi bör därför skilja mellan fällande dom, att finna någon skyldig eller inte, och brottspåföljd. Domen är upprättelsen. Vad som görs för att förebygga nya skador på samhället har inget med det begångna brottet att göra, utan ska helt bero på brottslingen.

Det ska dock påpekas att brottspåföljder även fungerar i avskräckande syfte. Jag har dock tagit del av flera undersökningar som nått slutsatsen att personer inte kan föreställa sig t.ex. åtta år i fängelse och att straff på över några år på grund av det har liten, om inte ingen, avskräckande effekt.

Med förhoppning om en mer konstruktiv kriminalpolitik och lyckligare brottslingar.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin MänniskanIsak&Gustav.